Det är så SKÖNT när provet äntligen är gjort. Jag tror jag kommmer få MVG!!!! Yesyes, jag äger stort. Det är så skön känsla när man kollar på provet och ser att det är saker man pluggat på... Nice feeling. Snart är det höstlov också. Då får man väl koncentrera sig på europaresan och talet på engelskan, men innerst inne så vet jag att jag bara kommer spela djurliv hela dagarna. Längtar...

USCH, vad lite jag skriver i min kära blogg. Ella är myyycket duktigare än jag, fast jag var först - kom ihåg det.Lärarna verkar vilja pressa oss till bristningsgränsen. Jag har två korta läxor; SO och NO. Men det krävs ju lite motivation för att göra dem. En massa engelskaarbete, det mesta görs visserligen i skolan, men det pressar ju ändå. Jag har spanskaprov imorgon och det är jättemycket av det jag ska plugga på som jag inte fattar ett skit av! Vad heter egentligen äta-middag-verbet på spanska?! Och inte hinner jag fråga imorrn, då är det ju prov. Sedan ska Europaresan vara klar på måndagen efter lovet. Aldrig att jag kommer klara det! Jag kan känna mig körd. Nu höll jag på att glömma hemkunskapsprovet! Jag har hemkunskapsprov på onsdagen efter lovet.Nu glömde jag säkert något...Jag hoppas innerligt att det är som Sara sa idag. "Det är mest i åttan, de sätter alla prov då, det är lugnare i nian". Hoppashoppashoppas för annars kan jag glömma att få ens ett MVG...Kommentera gärna.

Jag lever i väntans tider. Nej förreseten. Jag lever i förväntans tider. Jag måste alltid ha något att se fram imot och längta efter annars känns livet så meningslöst och tråkigt. Nu längtar jag efter att komma hem och prata med Melica(sitter på bibliotyeket vid skolan nu). Och så längtar jag tills det att vi åker tilll riksdagen med skolan och en eventuell filmatisering ihop med Ella.Just nu har mitt liv mening. Guud, vad jag längtar efter Melica! Lägger in en blid som jag tror att hon uppskattar.

Igår var det tjejdag inne i Sandviken. Jag var inte där.Föreläsningen med Elin Ek(Grynet, inte skidåkaren) hade varit rolig. Väldigt rolig till och med. Jag hatar bussarna. De går inte när man vill och då missar man sitt livs chans att få Elin Eks autograf. Okej, kanske inte livets höjdpunkt men det hade varit coolt, erkänn. Med Elin Eks autograf på dörren till mitt rum eller kanske i mitt eviga underskåp i skolan hade jag varit superhet. Nu får jag nöja mig med att svettas.Vi hörs!

Det blir inte särsklit mycket bloggande nu... Jag går sällan in på vår kära, men ack så tröga dator. Just på grund av trögheten så blir hela stunden framför datorn en stor väntan. Och det är ju inte särsklit roligt. Vi har gäster.Mammas gamla arbetskamrat Anita, hennes man Åke och deras supersöta barn Erik. Honom har man ju lekt med en del :D!Ska försöka få kontakt med Ella sen, kankse glo lite på Hair. Det var ett tag sedan...men den är så sorglig BUHHUUSes!